När jag var 22 år gammal och för att göra en ”long story short” så såg jag en naprapat behandla en kompis till mig på en skolkateder. Jag hade inte innan sett eller hört talas om naprapati. Det jag såg med mina ögon på denna kateder var en annan människa, en naprapat som med sina händer och enbart sina händer undersökte och behandlade en kropp. En kropp som efter behandlingen sa, ”tack, det var det bästa jag varit med om”. Då visste jag vad jag ska bli och göra med mitt liv. Jag ska bli naprapat. Jag vill inte jobba som naprapat, jag vill vara naprapat. Ni som förstår ni förstår!
Patienter, klienter, kunder och människor i största allmänhet skulle jag tro upplever svårigheter i att veta om de skall besöka naprapat, kiropraktor, fysioterapeut, osteopat, massör osv. Vem ska man gå till. Vem knakar,vem knådar, vem rehabiliterar, vem förklarar, vem sätter nålar, vem tejpar, vem…Vem är billig, vem är dyr, vem är gratis, vem tar via försäkring, vem tar friskvårdspengar, vem…? Ni alla naprapater där ute får frågan, ”vad är egentligen skillnaden på”…Herregud, har vi missat totalt att särskilja oss professioner emellan.
Det finns väldigt mycket frågetecken där ute och för många patienter väldigt lite utropstecken! Det är inte mycket som är självklart. Jag vill att det ska bli självklart!
En relevant fråga man kan ställa sig till att börja med är:
Varför ska jag gå till en naprapat om jag har exempelvis hälsenetendinopati?
Varför ska jag gå till en naprapat om naprapaten endast kör stötvåg, tejpar hälsenan och rekommenderar excentrisk träning enligt UMEÅ-modellen, om nu någon fortfarande gör detta. Jag hade i alla fall inte gått till naprapat och betalat 600-900kr/besök för detta under 4-6 tillfällen för att få en förändring. Detta hade jag låtit min kollega Helena som är fysioterapeut i Trollhättan göra.
Däremot hade jag gärna gått till en naprapat som frågar sig, varför har detta besvär kommit på endast höger hälsena. Kan det finns något orsakssamband till att just denna hälsenan blev/är irriterad?
Rör sig talus och calcaneus som de ska?
Kan stortåleden böja sig tillräckligt i dorsalflexion?
Fungerar svikten i mellanfoten som den ska?
Har höftleden tillräckligt god sagitell ledrörlighet?
Rör sig bäckenlederna som de ska?
Finns bra muskulär stötupptagande förmåga i tripple-extension-systemet (fot-knä-höft)
Fungerar lumbalen som den ska för att kunna absorbera krafter och generera signaler till extremiteterna?
Har vi en vertikal bra position i columna eller devierar ryggraden?
osv…
Jag har skickat många många patienter från min klinik till fysioterapeut när jag upplever att patienten behöver stötvågsbehandling, rehabilitering eller liknande för jag tror/tycker och tänker att jag skall arbeta med det som för mig är grunden för mitt yrke, att korrigera orsaken till problemet. Och visst kan problemet vara yttre faktorer så som skoval, träningsmängd, underlag, tempo etc. Men ofta finner vi ju inre faktorer som orsak, exempelvis nedsatt glidförmåga av talus, försämrad dorsalflexion stortåled, inskränkt ledrörlighet i ländrygg, bäcken, höft osv. Det är ju detta vi ska vara specialister på och i första hand ta hand om tycker jag. Jag säger ingenting om att köra stötvåg, tejpa, rehabträna mm som ett komplement till det vi i grund och botten har med oss i vår kunskapsbank (justeringstekniker) på exempelvis hälsenor men jag ifrågasätter detta som ett första och enda-val för naprapaten. Jag är både rädd och oroad för naprapatins framtid om vi inte lägger mer vikt vid det manuella hantverket i form av bland annat justeringstekniker. Finns det risk att vi blir ersatta av andra professioner?
Det svåra i vår bransch är ju att göra våra kvalificerade gissningar, lägga pusslet och hitta samband mellan orsak & symptom.
Låsningar, dysfunktioner, begränsningar mm kan vi finna på allt och alla på väldigt många ställen men att finna ut vad som är relevant i den aktuella frågan, det är en konst som kräver tid att behärska.
Ibland och inte så sällan, snarare tyvärr ganska ofta, senast för två veckor sedan av en årskurs-3 elev på skolan fick jag höra att ”det spelar ju ingen roll vad vi gör, bara vi gör någonting”. Har man den inställningen och filosofin så kommer man tror jag tyvärr hamna ganska snett framöver. Det var väldigt tråkigt att höra.
Jag kan tycka att det ser ut som och låter som att vi har tappat tron på det vi gör och kommer från. Man behöver inte ha någon övertro men man behöver ha en tro och en tillit till det vi arbetar med.
Ger vi det några år och glömmer bort vart vi kommer ifrån så tror jag risken kan finnas att vi står där och har patienter som ifrågasätter varför man ska gå till naprapat och betala 600-900 kronor när man kan gå till en fysioterapeut och betala runt 100 kronor och få ungefär samma hjälp på många besvär.
Jag själv kommer fortsätta arbeta för att utbilda andra naprapater i hur man tar hand om hårdvaran(segmenten) för att mjukvaran(neurologin och mjukdelsvävnad) skall fungera optimalt. Mycket annat låter jag gärna andra professioner ta hand om för tillsammans är vi starka. Kämpar vi om samma mark där frågan är ”vem gör vad” så blir det svårt.
Hur arbetar jag själv?
När jag kommer till jobbet så öppnar jag min dörr till mitt behandlingsrum. Jag sätter på musik som jag själv gillar för att komma i stämning. Första patienten tar jag oftast in Kl. 07.30. Mina nybesök är 45 minuter och mina återbesök är mellan 15-30 minuter. Jag trivs i ett lugnt tempo och har ca 13-15 patienter/dag. Jag lägger vid första tillfället mycket tid på undersökning. Jag arbetar som så många andra med inspektioner, statiska palpationer, rörelsepalpationer, söker efter svullnader och ödem runt kotpelaren, använder mig av nervoscope, kollar motståndstester mm. Allt för att finna vad vi kallar rörelseinskränkningar, segmentella dysfunktioner, subluxationer, låsningar, listings eller vad man vill kalla det. Detta är mitt primära sök. Jag ritar upp patientens besvär på en whiteboardtavla och förklarar noga hur hårdvara och mjukvara samspelar. När jag hittar områden på patienten som jag kommer justera så sätter jag ett svart litet streck med en penna på det området. Ofta blir det kanske 2-4 områden som jag justerar. Låt oss säga att det då sitter ett svart streck på c1vä, th2, L1vä, ilium hö. Detta berättar jag om för patienten så att patienten är med på att 4 saker kommer framförallt ske. När jag är klar med de 4 sakerna har varken jag eller patienten några större förväntningar på att mer kommer ske. Jag vill inte att det ska finnas massa förväntningar som jag inte lever upp till som naprapat. Och när man arbetat några år på sitt egna vis så får man de patienterna man förtjänar, det känner alla igen som har arbetat ett tag.
Viktigt tycker jag är att komma ihåg att vi arbetar inte på tid. Ibland är jag klar på 48 minuter, ibland är jag klar på 6 minuter. Är jag klar så är jag klar. Här tror jag att många av oss kan rannsaka sig själva. Står vi och behandlar för att det ska kännas som en rimlig tidsåtgång innan vi avslutar besöket? Jag tycker man kan tänka som så att om vi bara behandlar för att det ska kännas som att patienten har ”fått gott om tid” då gör vi patienten en otjänst. Vi stjäl tid från patientens liv. Kom ihåg det, vi behandlar inte på tid, vi behandlar utifrån behov och besvär.
Nästa viktiga sak är att vi behandlar väl till viss del smärta. Alltid så klart bra om patienten blir smärtfri under/efter besöket men det ska enligt mig inte vara det primära vi hjälper till med. Vi hjälper ju till med att korrigera orsaken till besväret. Kan en ländrygg som smärtar i knäböj bero på att talus är ”låst”?. Självklart. Om en person försöker gå ner i knäböj men fotleden har begränsning i dorsalflexion, ja då kommer kanske överkroppen behöva fällas mer framåt för att kroppen inte ska trilla bakåt och på så vis kanske belastningen ökar på ländryggen. Har man otur leder kanske det till besvär. Självklart kan vi då behandla smärtan i ländryggen men prio 1 lär ju vara att finna den inskränkta ledrörligheten av talus och detta ska vi primärt arbeta med. Orsak & symptom.
”Om handbromsen sitter fast på bilen så kan du välja att gasa hårdare eller att släppa bromsen. Om du gasar hårdare kommer du framåt men det luktar bränt. Släpp därför på bromsen”
Det finns så mycket mer jag skulle vilja prata om med blivande kollegor. Men det får nog inte plats på ett blogg-inlägg. Men jag ska avslutningsvis lyfta en sak till.
Hur många besök behöver en patient?
Ja den som har svaret på den frågan får nog nobelpris. Det finns inget exakt och rätt svar. Men en sak är i alla fall jag själv säker på. Jag tycker inte att det är fel att patienter går på regelbunden behandling. Men det sagt så behöver man inte gå varje vecka.
Skulle jag ge min egen syn på låt säga en ländryggspatient så skulle jag säga att jag vill träffa patienten enligt följande koncept.
V1: 2-3 behandlingar
V2: 1-2 behandling
V3: 1 behandling
Förhoppningsvis är patienten ganska bra efter det här och då tycker jag att var 6.e vecka är lagom som ”regelbundet” behandlingsintervall. Visst kan det fungera med var 8.e, var 10.e, var 12.e eller var 16.e vecka. Jag tycker/tänker och tror bara att det kan vara bra om man har en struktur för sig och en röd tråd för hur man vill arbeta.
En annan sak som slagit mig är att jag tror många terapeuter har lättare för att låta patienten gå 5, kanske 10 besök om de kommer via en sjukvårdsförsäkring eller om företaget betalar. Jag tror och vill uttrycka mig att det är endast min egen tro om att vissa av oss naprapater har svårt för att ta betalt. Vi lägger nog tankarna vid ”vad ska patienten tänka och tycka” om vi berättar att detta kommer ta ett par besök att få ordning på. Jag tror att vi lägger värdering vid vad vi tror att patienten har för ekonomi. En sak ska vi vara säkra på och det är att vi måste presentera vad som är bäst för patientens egen hälsa. Jag menar inte att vi ska boka på patienten massa behandlingar bara för att men om vi tror att det kommer ta 5-8 besök innan patienten får en godtagbar effekt, då bör vi presentera detta vid första besöket, det hör ihop med behandlingsprognosen. Struntar vi i att prata om detta faller det sig ofta för patienten rimligt att tro att 1 besök skall räcka och så blir patienten besviken när hen inte är bra dagarna efter.
Sist men inte minst:Ta dig en funderare på hur du vill att ditt egna ”varumärke” ska se ut. Med det så menar jag, vilka kläder vill du ha, hur vill du låta i tonfallet, i vilket tempo vill du röra dig runt bänken, hur vill du ta i hand med patienten i väntrummet, hur vill du avsluta ett besök, vad vill du att patienten ska kalla dig (kotknackare, massör, psykolog, pt), vad vill du att patienten ska säga om dig när hen kommer till lunchrummet med sina kollegor. Hur vill du att ditt varumärke ska se ut/låta/vara?
Tack för visat intresse!
Mvh/
Mathias Brunberg, Naprapatnätverket
